Raggarnas musik har en lång historia.
Rockabillyn är den musik som mest förknippas med den bil- och raggarkultur
som invaderar Västerås årligen.
Men var, när och hur skapades egentligen rockabillyn? VLT reder ut begreppen.

Rockabillyn föddes i den amerikanska södern i början av 50-talet. Den har blivit en symbol för rockmusikens rötter och utgångspunkten för vad som uppfattas som
”50-talsrock”.

Själva ordet rock-a-billy härstammar från hillbilly vilket är en äldre, vit musikform i countrygenren. Den kännetecknas av nasal sångteknink ackompanjerad av stränginstrument som gitarr, fiol, bas och steel-guitar. Artister i hillbilly-genren är exempelvis Hank Williams, Little Jimmie Dickens och Lefty Frizzell. Det andra grundvalet för rock-a-billyns födelse var att musiken fick inslag av svart rhytm and blues. Den hade inslag av blåssektioner i jazzanda och boogie-woogie, och musiken kännetecknas av en aggressiv och driven sångteknik. Roy Brown, Sticks McGhee och Roscoe Gordon är exempel på 50-talets rhytm and blues. Dessa musikstilar, hillbilly och rhytm and blues, lade grunden för rockabillyns tillkomst i början av 50-talet.

Det som i sin tur är utmärkande för rockabilly-musiken är att den kännetecknas av högljudd och intensiv sångteknik med inslag av hickningar och vibrato. Texterna handlar om bilar och kvinnliga erövringar på skoldanser. Sången ackompanjeras av elgitarr, trummor och kontrabas med det för musiken så karakteristiska inslaget av slapp-bass. Det innebär att basisten slår basens strängar så att de nuddar greppbrädan och därmed skapar ett ”kluckande” ljud. Bandsammansättningen med fyra eller fem instrument blev grunden för hur ett rockband i generell bemärkelse gestaltade sig och detta består ännu.

Vem som var först med rockabilly är inte klarlagt, men allmänt brukar man säga att Bill Haleys Rock around the clock från 1954 är rockens genombrottslåt. Låten blev en framgång för Bill Haley personligen men han ansågs vara lite för gammal för att kunna skörda fler framgångar hos den yngre publiken. Samma år och från ingenstans dök en ung lastbilschaufför upp hos Sam Phillips studio i SUN Records Company i Memphis, Tennesse. Hans namn var Elvis Presley och han hade tänkt spela in en skiva till sin mor i bolagets ”hear your voice”-studio. Det var en ren tillfällighet att Elvis kom i kontakt med bolaget.

Sam Phillips råkade veta mer än de flesta om den nya musiken och han blev imponerad av Elvis röst och tecknade omedelbart skivkontrakt med honom. Elvis tidiga låtar är av typisk rockabilly-karaktär som Baby let´s play house och That´s alright mama, etc. Låtarna fick snabb nationell spridning via radio och tv och gav impulser för åtsklillga att bilda rockabilly-band. Andra som fick framgångar med musiken var Carl Perkins med sin Blue Suede Shoes, Gene Vincent med sin Be-bop-a-lula och Eddie Cochran med Twenty-flight rock. Dessa blev även i viss mån kända i Europa men det skulle dröja ännu några år innan Europa fick sin egen rockmusik med England som bas.

Åtskilliga andra spelade in rockabillylåtar runtom i USA men flertalet av dem blev aldrig kända över delstatsgränserna och musikens speciella form tynade bort omkring 1960. Ett nyvaknat intresse kom i gång under 1970-talet, där flera av de okända förmågorna från 50-talet återupptäcktes.
Detta lade grunden till den s.k revival rockabillyn vilket innebar att försöka låta och se ut precis som 50-talets rockabilly-musiker. Detta har under 1990-talet börjat inbefatta allt från det amerikanska 50-talet: bilar, kläder, frisyrer och skor.

Med andra ord har rockabillymusiken utvecklats från att ha varit en musikstil
under 50-talet till att bli en livsstil i dagens samhälle.

En sista fråga: Raggare och Rockabillys – är det samma sak?
Nej. Lite löst kan man säga att rockabillys är mer intresserade av musikstilen med samma namn och att raggare är intresserade av amerikansk 50-talskultur i stort.

HÅKAN SELIN (publicerad 2001-07-06)